 Under Stockholm Pride höll jag en föreläsning för ett hundratal personer om just våra förhållningssätt till röven. För just dessa dallriga skinkor är mer än bara en rumpa. När det kommer till stjärten finns det också en berättelse om förtryck, om normer, om förskjutningar men också om glädje, tröst och njutning. Det vill jag berätta mer om. Röven provocerar väldigt många, den är tabuerad och har under vissa år varit såpass laddad att sex med den har stämplats som omoraliskt och förbjudet. Varför då? Förmodligen för att den är revolutionär. Bara genom att existera påminner den alla om att det finns något bortom den starkaste sexnormen - vaginala samlag. Röven utmanar bara genom dess existens idéen om vad sex är och kan vara. Trots detta är den outforskad, både vetenskapligt, sexologiskt och inom media. Det gör också att en del av er som läser inte heller har bekantat er med er egen eller partners. Historiskt sett har rumpan, förutom stämplad som tabu, också symboliserat njutning. Detta återspeglar sig inom konsten och litteraturen. Och att sära på ett par rediga skinkor kanske kan skänka oerhört mycket tröst i en tid som är svår, och stundtals förjäklig. Dessutom har vi sexologer som vill lyfta fram njutning också forskningen på vår sida när vi hävdar att just anala stimuleringar kan leda till himmelska orgasmer. Varför är röven så viktig att prata om?Jag har senaste tiden tänkt mer och mer på tilltal. Hur vi sexologer pratar om kroppen, kroppsdelar och sex. Vi landar ofta i något hurtigt, klämkäckt eller så blir vi extremt fyrkantiga och nästan instrumentella. Gör si, gör så, bam-bam. Det vill jag komma bort ifrån mer och mer. Ett steg att göra det har varit att vända mig till konsten och litteraturen och blicka bakåt historiskt. Jag har förkovrat mig i erotisk litteratur, idéhistoria, genusvetenskap, samtida litteratur och vänt och vridit på stjärtklyftorna för att försöka förstå vad som är grejen med dessa. Därefter har jag gjort djupintervjuer med heteros, homos, bdsm-aktivister, bisexuella, asexuella, fistfuckare och totalt nybörjare. Sakta men säkert börjar jag komma närmare något superviktigt, intimt och faktiskt rövolutionerande. Klicka här när du vill redigera.
Jag lovade iallafall att ha en liten lista här på saker jag pratade om under föreläsningen så ni kunde koppla av och bara hänga med på turen med föreläsningen. Den kommer här: eftersom röven har varit och är tabu så kommer det att påverka din praktik. Därför behöver vi spräcka anala skammen och tabuer. När du ska leka, så använd glidmedel och tänk på att röven består av muskler. Det betyder att du ska tänja försiktigt och våga ta det lugnt och försiktigt. Ska du ha in något stort, börja väldigt lugnt och med något litet. Köper du en dildo, köp inte den största det första du gör. Girighet gör inte dig till bästa vän med baken! Jag laddar upp en bild på böckerna och buttplugen jag hade med mig också nedan. En buttplugg är bättre än en dildo - just för att den har ett stopp så inte allt åker in... tänk på att köpa en lite mindre buttplug än vad du tror om du är nybörjare!  Tillsammans med dessa böcker kan du också läsa på ännu mer här:
0 Comments
 Verkligen inte min mening att hemsidan skulle strula till sig och lägga ner. Men nu är det fixat och klart, den är uppe igen.
Har också sen sist skaffat kolonistuga, där jag sitter och dricker kaffe som ni ser ovan. :) Rent sexologiskt - vad har hänt sen sist? Jag arbetar kontinuerligt på instagramkontot intimitet, ett hemligt större projekt inom sexualitetsfältet och gjort två föreläsningar för personer som möter frågor om sexualitet i sina arbeten. Nu är det höst, mina heldagar vid havet är slut och jag kommer ha betydligt mycket mer tid att uppdatera er om senaste forskningsresultaten inom sexualitet och bidra med mina reflektioner i dessa kluriga frågor. Eder sexolog, Robert 
Tillsammans med Maria Maunsbach startade jag för en månad sedan projektet Intimitet. Vi beskriver det som en innerlig upptäcktsresa genom sexualitetens alla skrymslen och vrår. Vi har båda saknat ett ställe för vuxna att få tänka, skriva och dela tankar, teorier och reflektioner om detta viktiga ämne. På intimitet skriver vi och reflekterar om saker som rör sexualitet, relationer och intimitet varje dag.
Vi utgår från instagram men vi har också Facebook och twitter. Så följs oss! <3 Några exempel på mina poster på Intimitet Kameran zoomar in en nallebjörn i ett mörkt rum med långa skuggor, och närbilder på legobilar flimrar förbi till dystopisk och obehaglig musik. Du förstår direkt att något är galet och att det handlar om barn. Vad är galet? Istället för att leka med nallebjörnar eller legobilar har en pojke surfat sig in på riktigt allvarliga sidor. ”Jag heter Joseph, är 13 år och är före detta porrmissbrukare”. Ungefär så inleds ”Porrens drivkrafter”, eller ”Over18doc.com” som den ursprungligen heter, som SVT har tagit in. Med stämningsfull musik, anekdoter från "porrmissbrukare" och ex-porrskådespelare samt en forskare försöker filmen få dig som tittare att förstå hur förfärlig porr är för vårt samhälle och för oss individer. Filmen har som ambition att beskriva hur dagens porr (ett klick bort) ser ut och dess effekter på porrstjärnor och konsumenter. Filmen har flera viktiga personliga berättelser och innehåll. Men den förlorar enligt mig på att inte vara opartisk, saklig och trovärdighet. Den har ett ickevetenskapligt förhållningssätt och flera bias. När du tittar på "Porrens drivkrafter" blandas konsumtion, beteende pga konsumtion, arbetsvillkor inom porrindustrier och just porrindustrier. Som tittare är du tillsagd på grund av vinklingen: porr är bara problem. 4 problem med "Porrens drivkrafter" Under de senaste åren har det producerats flera antiporrdokumentärer, som blandar friskt mellan ickevetenskapliga påståenden och anekdoter. När dokumentären "Porrens drivkrafter" dök upp i mitt flöde, reagerade jag på det instinktivt. Det jag reagerade på är att den paketeras på SVT Play som en dokumentär som ska förklara porrens drivkrafter, men det tydliggörs inte att agendan är antiporr. Porrdebatten och porrforskningen är komplext och jag tror att det är svårt för en person som inte är insatt i porrforskningen eller antiporraktivismen att förstå vilka grepp som filmer som dessa tar. Därför bestämde jag mig för att djupanalysera denna film. I filmen får vi följa 13-åriga Josephs kamp mot att titta på pornografi, och även företrädare för organisationer som själva har erfarit och nu kämpar mot ”porrmissbruk”, såsom ”Reboot Nation”, ”Fight the new drug”, ”Strength to fight”. Dessutom får en välkänd antiporrforskare Gail Dines guida tittaren genom hela dokumentären till att förstå hur porr är skadligt för konsumenter och de som medverkar. Två ex-porrstjärnor får berätta deras väg från att vara unga och deprimerade till hur de kom in i porrbranschen och hur de nu ångrar sin medverkan. Filmen låtsas att ta in ”andra sidan” i porrdebatten genom att två män som själva medverkat och regisserat inom porrbranschen får uttala sig. Bland annat lyfter de fram att kvinnorna i porrindustrin gillar det och tjänar mer än män, och därför blir de inte utnyttjade. Männen får säga saker som ”ingen har dött av att se på porr”. Sekunden efteråt lyfter dokumentären fram en persons anekdot att killar mailar deras organisation att de har självmordstankar på grund av porr. Andra sidan i porrdebatten om vad porrkonsumtion leder till beteenden är inte tyckare - utan forskning som faktiskt finns! Fenomenet FALSK BALANS återkommer på olika sätt: upplevelse versus vriden forskare, anekdoter möter fakta osv. Porrimpotens Detta är ett fenomen som finns i dokumentären som går ut på att en person har tittat så mycket på porr att den har blivit avtrubbad - personen kan inte längre bli kåt eller få stånd utan porr. Det framställs som att det är forskningsbelagt, men det är det inte. För några år sedan skrev några några av oss sexologer en debattartikel om just detta. Läs här! Antiporrforskning Den enda forskaren som får uttala sig i dokumentären är Gail Dines, som har ett porrkritiskt perspektiv, som dessutom har kritiserats för att inte ta in alla forskningsperspektiv. Men det är svårt att hävda att porrfoskning entydigt pekar åt ett håll inom porrfältet. Exempelvis visar forskning, som inte alls framkommer i denna dokumentärfilm, dessa saker: - Porr påverkar inte varje individ på samma sätt - De flesta kan skilja mellan fiktion/fantasi och verklighet - Porr kan minska sexuell ångest och sexuella dysfunktioner - Porr kan uppmuntra sexuella uttryck - Porr kan leda till öppnare sinne för sex och sexualiteter - Porr kan leda till bättre sexliv - Porr kan leda till äckel - Porrtittande kan leda till skam- och skuldkänslor - Porrforskare använder olika metoder och olika mätverktyg = svårt att jämföra Fulsex Förutom att dokumentären slirar på sexologiska vetenskapen, vävs också moralistiska idéer om vad som är okej sex in. Analsex, att få utlösning i ansikte, trekanter är några av det som anses vara problematiskt, eller som det uttrycks av en som varit ”beroende av porr”: ”vi tror att det som visas i porren är normal sex”. Ex-porrmisbrukare i dokumentären avslutar exempelvis med att gestalta hur porren degenerat dessa men att det finns vägar att gå till en hälsosam sexualitet (tvåsam och vanilj, underförstått i dokumentären). Det existerar alltså idéer om vad som är en bra sexualitet, vad som är en farlig sexualitet baserat på hur samhället ser på sexualitet, promiskuitet, otrohet, okej sexuella praktiker och dåliga sexuella praktiker - där just dåliga sexuella praktiker framställs som moraliskt tvivelaktiga. Rimligtvis borde väl fokus vara på att sexuella handlingarna ska ske i samtycke - och inte exempelvis stämpla trekanter och analsex i sig som problematiska? Porrberoende Porrberoende och porrmissbruk berättas det ingående om i dokumentären - men vad som är ett porrberoende och missbruk är vagt. Det argumenteras liknande som antiporrörelsen/sajten "your brain on porn" trots att forskningen har kommit fram till att "your brain on porn - it's not addictive". Dokumentären fastslår att "när barn ser på porr är det som att få en morfinspruta i hjärnan". Men det framkommer inte att DSM V (psykiatrisk diagnosmanual) inte har accepterat sexmissbruk, porrberoende, porrmissbruk som en psykiatrisk diagnos. Det framkommer inte heller att den samlade forskningen har kommit fram till att porr inte är beroendeframkallande. Stephane B. Levine menar att anledningen till att sexmissbruk som fenomen inte kom med på grund av att "the limits off sexual normality are not clearly defined, the symptom patterns are not distinct, intense moral judgments are involved and the label may be a misnormer" (Levine, 2010, sidan 262). Jag har själv djupdykt i just idéerna och föreställningarna samt forskningen om sexmissbruk och porrberoende, och skrev min D-uppsats om detta. Läs mer här för djupdykning. Men vad är bra med dokumentären då? Jag tycker dokumentären lyfter en hel del viktiga frågor (men som tyvärr inte håller som en saklig dokumentär på grund av problemen ovan). Men en del bra saker lyfts som vi behöver prata vidare om: - Porr ska inte vara barn och ungdomars utbildning. Det behövs sexualundervisning. - Porr ska inte vara vuxnas sexualutbildning - det behövs även här sexinformation! - Hur ska porrskådisar som slutar med porr hantera det faktum att porren kommer forsätta spridas överallt? - Porrindustrier behöver granskas - hur ser arbetsvillkoren ut? - Vuxna måste prata med barn och ungdomar om porren. De kommer se på porr, och/eller komma över porr. En ungdom kommer behöva bolla. Men dokumentärens viktiga poänger försvinner tyvärr på grund av deras hantering av forskning, anekdotisk bevisföring - och faktiskt - för att övertyga publiken tar den till känsloporr. Dessutom ställer jag mig frågande till att använda en såpass ung kille med synligt ansikte som ex-"porrmissbrukare" och som slagträ för att föra fram ståndpunkten att porr är problematisk. Avslutningsvis vill jag citera Elza Dunkels i Pornografi som folkjävul: "Det är aldrig så enkelt som att porren är roten till det onda. När det skrivs böcker och debattartiklar som framställer porren som ingången till trafficking, våldtäktskultur, skruvad sexsyn hos unga, osv, är detta inget annat än ett fruktansvärt förenklande av en komplex situation".  Det finns definitivt en konflikt i vårt samhälle om hur vi ska förhålla oss till porr. PORR LEDER TILL VÅLDTÄKT! PORR ÄR BEFRIANDE! Men skapar porren beteenden som är destruktiva? Och kan porr vara ett positivt sätt att experimentera med sin sexualitet? Senaste veckorna har jag grottat ner mig i porrdiskussionen och uppfattar det som att debatten helt har spårat ur och vill uppmana alla sidor i debatten att försöka vara mindre känslostyrda och mer kunskapsbaserade i sin argumentation. Så nu tar vi ett steg tillbaka, andas och tillsammans läser vi på! Själv känner jag ibland en stark olust att ta denna diskussion, just på grund av riskerna med att aktivister och debattörer klistrar på en massa åsikter och tyckanden (halmgubbar) och attackerar dessa, istället för att föra en saklig diskussion. Häromdagen frågade jag ett gäng sexologer om varför vi är så osynliga i debatten och vad vi ska göra för att låta sexologiska kunskapen vara en del av debatten. Det vi var rörande överens om är att det saknas kunskapsbaserade sexologiska vinklar på fenomenet pornografi i allmänhet och kanske särskilt på frågan om vilka effekter porrkonsumtion kan ge. Så här kommer mina sexologiska reflektioner:  PORRFORSKNINGENForskning visar att porren inte påverkar varje individ på samma sätt. Det finns forskning som visar att pornografi kan minska sexuell ångest och sexuella dysfunktioner, uppmuntra sexuella uttryck samt ge en tillfredsställelse och fungera som ett nöje. Porrtittande har också associerats med öppnare sinne för sex och sexualiteter. Exempelvis i hur en ser på homosexualitet, och att ickeheterosexuella kan utforska och lära sig mer om sin ickeheterosexualitet av porren än inom mainstreamkulturen. Australiensiska och danska vuxna har självrapporterat att pornografin har gett ett bättre sexliv, gjort att en känt sig mer bekväm och öppen inför sex och att de blivit mer uppmärksam på sina partners sexuella tillfredsställelse (Carotte & Hellard, 2016). I en annan studie från 2014 om självupplevda effekter av norska och svenska vuxna personer menar deltagarna att pornografi överlag hade en positiv effekt i deras liv (Træen, Lewin, and Štulhofer, 2014). Åt helt andra hållet har vi porrkritiker. Redan 1980 så myntade Robin Morgan det porrkritiska sloganet ”pornography is the theory, rape is the practice”. Radikalfeministen Andrea Dworkin menade att porr har en kvinnohatisk karaktär, både i produktionen och i de sociala konsekvenser en porrkonsumtion får i form av att män erotiserar förnedring och dominans av kvinnor. Ifrån traditionell radikalfeministiskt håll diskuteras och hävdas det att porren uppmuntrar patriarkala och sexistiska attityder och normer. En grov förenkling av logiken är att porr leder till objektifiering av kvinnor, våldtäkt och våld mot kvinnor samt en tappad respekt för kvinnor. Resonemanget är att kvinnor objektifieras, genom kameran, genom männens agerande i porrfilmen och genom att män tittar på porren. Organisationen Unizon i Sverige som nog är en av de starkaste porrkritiska rösterna i Sverige. De har tidigare drivit kampanjen #porrfritt för ett porrfritt samhälle. De använder sig bland annat av forskning gjord av Gail Danes och Max Waltman för att argumentera för porrkritiken. Max Waltman skriver att ”Närmare 50 års forskning visar att dessutom att konsumtion av pornografi gör män mer sexuellt aggressiva samt producerar attityder som främjar eller trivialiserar våld mot kvinnor”. Unizon menar att porrforskning är entydig och skriver bland annat: ”Våga diskutera porren och porrindustrin som det samhällsproblem den är. Ta samtalen i skolan om porren och koppla till skolans styrdokument, det är möjligt att ha porrfria skolmiljöer. Våga vara den som tar fajten och använd forskningen som stöd, den visar entydigt på kopplingen mellan mäns våld och porr”. . Men som denna text ändå visar, så är porrforskningen allt annat än entydig. FÖRDJUPNING I FORSKNINGI en studie (564 deltagare på ett public university i New England) från 2008 visas att över 93 % av killar och 62 % av tjejer hade sett onlineporr innan de fyllde 18 år. Denna studie visar att en minoritet av deltagarna (12 % av killarna och 19 % av tjejerna) menade att pornografin innan de fyllde 18 hade en stark effekt på deras attityder och känslor. 8 av 10 killar kände sexuell upphetsning och cirka 3 av 10 av tjejerna. Däremot upplevde över 7 av 10 av tjejer embarrassment och hälften av tjejerna upplevde äckel (och 2 av 10 killar). Hälften av killarna och en tredjedel av tjejerna upplevde skam och skuld. Forskarna skriver i slutsatsen att de ”found considerable diversity in the extent of and reations to exposure to inline pornography” samt ”most say online pornograpy did not have a strong effect on them” (Chiara, Wolak & Finkelhor, 2008). Porrdebatten är livlig i många västerländska samhällen och i Kanada skrev ett gäng akademiker som arbetar inom sexuell hälsa, pornografi, media- och genusstudier en stor artikel om just tendensen om att stämpla porren som ett ”public health concern”. De skriver att ”the existing empirical evidence fails to indicate that sexually explicit materials (SEM) cause substantive harm to community health or well-being in Canada”. Så, hur ska en förhålla sig till forskningen? Vad ska en titta på för att kunna förstå? Short, Black, Smith, Wetterneck, Wells (2012) går igenom just internetpornografi-forskningen och menar att de varierade metoderna och vad som mäts mellan internetporrforskningen gör det svårt att jämföra forskning. Carotte & Hellard (2016) skriver i artikeln ”The impact of pornography on gender-based violence, sexual health and well-being: What do we know?” att en ökad tittning på porr är associerat med yngre sexuell debut, högre nummer av partner och kks. I deras artikel ingår även en källkritisk ingång i just tänket kring sexuellt risktagande. De skriver att: "the current state of evidence is limited to correlation and does not demonstrate a causal relationship where viewing porn leads to an increase in sexual risk behaviour. Existing studies have significant limitations in being unable to determine causality; many have major study design flaws, including lack of a control group for comparison, lack of longitudinal follow-up to determine temporality of exposures and behaviours and limited ability to control for confounding factors. Different studies are difficult to compare due to inconsistent measurements and definitions of pornography. Studies have also tended to use non-representative samples (eg, convenience samples of university students), an as a consequence have low external validity Therefore, the direction of the relationship is not certain; while pornography may influence behaviour, sexual experience may also influence pornography viewing and both sets of behaviours may be strongly driven by other common factors such as sensation seeking and age of sexual maturity". Det är alltså svårt att hävda att forskningen entydigt pekar åt ett håll inom porrfältet. De hänvisar också till en metastudie kring relationen mellan porrkonsumtion och attityder kring våld mot kvinnor: ”A meta-analysis of non-experimental studies revealed a significant association between pornography use (particularly of violent pornography) and attitudes supporting violence against women. This association cannot be interpreted as causation, however, as men with a disposition towards violence against women are more likely to seek out violent pornography”. Läs gärna också forskarna Emma Frans och Per Köhlers debattartikel där de skriver: ”Att ifrågasätta pornografi är inte alls orimligt. Ur moralisk och etisk synpunkt är pornografin på många sätt problematisk. Det är inte ovanligt att porrskådespelare utnyttjas eller riskerar att smittas av sexuellt överförbara sjukdomar. Det finns också all anledning att anse att pornografins beskrivning av sex ofta är kvinnoförnedrande. Så ifrågasätt gärna pornografin, men hävda inte att forskning fastställt att pornografi är en skadlig drog. För i nuläget finns det inte vetenskapliga bevis för att pornografin är beroendeframkallande eller att den gör män till sexualförbrytare”. HUR HAMNADE VI I PORN WARS?Sex. Det är ett ämne som berör rejält. Det är ett ämne som kan vara svårt att studera, diskutera och prata kring utan att blanda in sina egna erfarenheter och tankar. Historien är full av exempel när vi människor på olika sätt vill begränsa, förbjuda och stämpla sexuella beteenden och praktiker som vi ser som omoraliska, farliga eller äckliga. Här inbegrips alltifrån ett hederligt vanligt runk till analsex till homosexualitet. Sexualitetens yttringar har en extrem kraft, som på olika sätt har reglerats. Sex är också makt. De flesta har någon form av erfarenhet när sex har varit riktigt kasst, tråkigt och när en inte fått ut något av det. Många har också erfarenheter av sex när det inte har skett i samtycke – och även i så kallade gråzoner. Det kan vara alltifrån att en inte velat men ej sagt det öppet till att en blivit tjatad på och till slut gått med på något som en inte vill. Utöver detta så finns det en hel drös med sociala maktstrukturer som riskerar att påverka vår sexualitet negativt. Även till exempel föreställningar om kvinnlig sexualitet respektive manlig sexualitet, krav på prestation, oförmåga till intimitet, att inte verbalisera sina viljor, skam och skuld-känslor, att inte ha fått en ordentlig kunskap är saker som kan påverka oss och vårt förhållande till vår sexualitet negativt. Ens sexualitet påverkas alltså av många olika faktorer och saker som formar vår sexualitet kan ses i ljuset av individualpsykologiska faktorer, interaktioner med andra människor och samhälleliga strukturer och biologiska aspekter. Sexualiteten är minst sagt komplex. Det krävs att vi tar på oss olika glasögon för att kunna se de olika perspektiven på sex och sexualiteter. Och att vi lär oss att känna igen vår egen sexualitet för att kunna särskilja den när vi möter och försöker förstå andras sexuella uttryck så att vi inte dömer ut dem vars erfarenheter inte stämmer överens med våra egna. Självklart ska vi diskutera med ungdomar om porr (såsom andra sexualitetetsfenomen). Porr ska inte vara ungdomars enda sätt att ta reda på mer om sex. Men när vi ska diskutera porr ska vi göra det kunskapsbaserat, nyanserat och med respekt för hur olika individer reagerar på och använder porr. Avslutningsvis, om du själv vill granska porrdiskussioner kan dessa fyra saker vara något du bör uppmärksamma.
Anekdotisk bevisföring Personliga berättelser är inte testade inom vetenskapen. Inom sexualitetsdiskussioner (utanför akademin) används ofta anekdotisk evidens för att försöka bevisa något. Alltså, att använda olika personliga erfarenheter och upplevelser, för att säga att något är på något vis. Samtidigt så är det självklart viktigt inom sexologin att lyssna på människors erfarenheter – men dessa behöver systematiseras i en studie för att ha bäring. Det är också svårt att dra slutsatser av en människas perspektiv och orsaken till erfarenheten. Exempelvis; en person kan ha haft dåligt sex, där sexpartnern enkom fokuserade på sin egen njutning och ha kommenterat personens könshår negativt. Personen kan ha upplevt att det är porrens fel utan att det beror på porren. Det är nämligen svårt att leda i bevis här att: 1) sexet är dåligt på grund av porr 2) sexpartnern brydde bara sig om sin njutning på grund av porr 3) sexpartnern kommenterade könshåret negativt på grund av porr Vem är experten? En väldigt anlitad föreläsare kan vara riktigt duktig på att föreläsa, entusiasmera och få med sig publiken, men det är inte alla föreläsare som står på en gedigen kunskapsgrund. Vad har personen för utbildning? Vad bygger hen det som förmedlas på? Forskning, och isåfall vilken? Känns det som personen förmedlar konspiratoriskt? Är personen från en organisation som har en agenda? Är det en lobbyorganisation? Vad stödjer de sin tes på? Hitte-på-sexologi Återfinns det som du läser om i sexologisk litteratur eller är det enbart på skumma subjektiva sajter? Exempelvis återfinns inte sexmissbruk, porrmissbruk eller porrimpotens inom olika diagnostiska manualer inom psykologin. Hänvisas det lite slött till ”neuroscience”, då brukar jag vilja kolla lite extra. Tänk kritiskt – och försök tänka dig i vem som tjänar på att exempelvis skapa sig nya diagnoser. Blandas äpple och päron? Våga särskilja vad som diskuteras. Porrindustrier är en sak att diskutera (och jag tycker det ska finnas mer kritiskt granskande reportage kring industrin och människorna i den). Men porrindustri är inte samma sak som hur ungdomar som konsumerar porr påverkas av den. Det är olika frågor.  År 2016 är det dags att ta dina relationer och ditt sexliv på allvar. Därför kommer 6 sexiga (förslag på) nyårslöften för dig:
1. FÖRSTÅ OCH SÄTT DIG IN I ANDRA MÄNNISKORS LUST OCH SEXUALITET. Sträva efter att sätta dig in i och förstå andra människor. Det betyder att du kanske behöver läsa på, reflektera och läsa på igen. Vi behöver exv inte vräka ur oss att något är äckligt eller något annat dumt som kan frammana skam hos någon. När det gäller vissa fetischer som ligger långt ifrån din sexuella praktik eller sex som du har svååååårt att tänka dig själv in i: YKINMKBYKIOK: Your Kink Is Not My Kink But Your Kink Is Ok. 2. VAR SNÄLL MOT DIG SJÄLV. Unna dig att börja året med att boka tid för att testa dig för könssjukdomar. Har du relationsproblem? Ta flera ordentligt snack med din/a partners! Uttråkad av ditt sexliv? Experimentera! 3. FOKUSERA PÅ DIN SEXUALITET! Kanske behöver du ha mer tid för onani? Eller unna dig en sexleksak? 2016 ska bli året då du testar nya sätt att onanera på – med eller utan sexleksaker och tankestimulerande produkter! 4. ÖKA DIN KUNSKAP! För varje år som går kommer det nya studier och ny kunskap inom sexualitetsfältet. År 2016 kanske är året då du ökar din kunskap och läser igenom några studier inom sexfältet? HURRA säger jag som sexolog då! 5. BRYT DIN DESTRUKTIVA RELATION! Har du i månader eller år vantrivts i din relation och tappat känslor? Eller upplever du din relation som destruktiv? Ni har försökt på olika sätt att förändra men det går inte? Unna dig att bryta nu i början på 2016. 6. ENGAGERA DIG! Det finns såklart frivilligorganisationer att börja engagera sig i men det går givetvis på andra sätt att engagera sig inom sexualitetsfältet. Att börja prata om sex och sexualitet kan ge stora effekter – kanske på din skola eller arbetsplats. Och ja! Det finns så mycket att göra - vår kunskap är i mångt och mycket bristfällig! Kanske blir starten att gå med i någon fb-grupp (finns flera) och börja diskutera. 
Foto: Wolf94114/flickr/CC BY-NC-ND 2.0
Könshår är ett laddat ämne. Normerna skriker åt dig att ansa, klippa och ta bort håret. Varför då? Jo, under senaste åren har könshår kommit att ibland ses som okvinnligt, ofräscht och smutsigt. Studier visar att kvinnor som väljer att ansa sig till en rak bikinilinje varierar mellan varannan person till majoriteten. Och kvinnor som tar bort mer än bara utanför bikinin – ligger också högt. Upp till sex av tio tar bort nästan allt eller mycket könshår. Och jag har inte riktigt hittat en tillförlitlig studie på det - men en kan anta att rövhår ofta plockas bort oavsett könsidentitet i allt högre grad.
Att könshår är smutsigt och ofräscht är givetvis är det felaktigt - lyssna här vetja!
För någon vecka sedan var jag och pratade på Lesbisk frukost och svarade på frågor. Givetvis kom kroppsnormer upp och en person sa det så bra:
Normen är liksom att kroppen inte ska vara en kropp. Allt som är kropp som fett, finnar, celluliter, hår. Allt! All kropp ska bort. Men vill en inte ha sex med en kropp liksom?
Så för att peppa dig som vill spara ut könshåret och trotsa normerna kring rakade och waxat hår så vill jag dela med mig av en ny jullåt som handlar om just spara ut håret i julklapp!
Jag har inte bloggat sedan april och sporadiskt använt min facebooksida det senaste halvåret.
Jag behövde ta en pause ifrån sexologin och sexualitetsstudier för att fundera lite på vad jag själv vill med allt inom sexologins värld. För cirka tre månader sedan slutade jag på Ligga med P3, ett sexprogram jag har jobbat på sedan Ligga med P3 startade 2010. Den sista tiden brände jag av rejält mycket på ganska kort tid - jag ville få ut så mycket som möjligt av den sista tiden! Sista dagen levererade jag en produkt som jag är sjukt stolt över. SEXBIBELN: Allt du behöver veta om sex. Det är 6 timmar av det bästa och kanske det viktigaste av mina fem år på Ligga med P3. I podden lär du dig om alltifrån klitoriskunskap till rövandning och kukstimulering till BDSM-historia. Ja, egentligen allt du behöver veta om sex! (ja, jag vill gärna att du lyssnar och feedbackar!).
Under fem år har jag arbetat ganska hårt med just sex och sexualitet. Jag har, förutom Ligga med P3, medverkat i flera andra medier som sexolog, men även rest runtom i Sverige för att föreläsa, workshoppa och utbilda personal i skolor, kommuner och hälso- och sjukvård (för att inte tala om Pridefestivaler!). Under tiden skrev jag även en masteruppsats inom sexologi, Sexmissbruk eller diagnosmissbruk? En diskursanalys av begreppet sexmissbruk.
Kort sagt, så har jag varit väldigt upptagen med sex. Ja, rentutav sexfixerad har jag varit. Jag har levt och andats sex. Men sen jag slutade på Ligga med P3 har jag tagit mig tiden att fundera på vad nästa steg skulle bli.
Och nu tre månader senare så börjar jag landa i lite mer vad jag vill få ut. I en samtid som består av många outbildade sexperter, många tyckare inom sexvärlden och i en moralistisk värld vill jag fortsätta att verka inom den lustfyllda, kunskapsbaserade sexologin. Det jag vill göra här på bloggen är jag inte riktigt hundra på - men jag har en aning. Det kommer förmodligen bli cirka 1-3 inlägg i veckan. Jag vill ge er råd, tips och guider kring vanliga sexuella funderingar och problem - men också analysera sexualitetsfenomen. Så till det viktigaste kanske: Vad vill du läsa här? Jag är öppen för förslag! Kommentera gärna och kom med din input! <3 
Foto: Alex Torres/Flickr/CC BY-NC-ND 2.0
När jag loggar in på Grindr, Scruff, Hornet, QX, Gayromeo eller något annat av alla gaycommunities, som numera finns, möts jag snabbt av ett väldigt kategoriserande av måååånga andra snubbar. Det är många ytliga detaljer som behövs vetas innan en vet om det går att klicka...
- Längd? - Mått? - Vikt? - Kukstorlek? En kan minst säga att det verkar finnas ett starkt behov av kategorisering. Men oavsett antal kilo eller millimeters skillnad på längd verkar det också nödvändigt att veta om en är kompatibla sexuellt. - ÄR DU AKTIV ELLER PASSIV? I ett vardagligt bögspråk används uttrycken top och bottom, aktiv och passiv när det kommer till sex. Den som är top eller aktiv är den som penetrerar och den som blir påsatt är passiv eller bottom. Begreppen beskriver egentligen en sexuell praktik när det gäller anala samlag, men det kopplas också till könsroller där den som är passiv ofta ses som mer feminin.
Tidigare blogginlägg under #rövapril:
Vi har varit inne och tassat på att rektum och analsex är tabubelagd. De allra flesta har ett förhållande till analsex på ett eller annat sätt. En del känner ett starkt behov av distansera sig ifrån det - nej, huh! Något sådant håller jag inte på med. Vissa säger det mer eller mindre finkänsligt.... Som att säga att det är ÄCKLIGT, SJUKT, USCH osv. Jag lever efter devisen att under mitt liv som sexolog vill jag åstadkomma, nåja... i alla fall vara en del av en sexuell revolution! Och det jag tycker är viktigt är att vi respekterar varandras olika sexuella praktiker, fetischer och kinks (ja sånt som sker i samtycke och befinner sig inom lagens gräns). Då tror jag att människor generellt sätt skulle dämpa sina skamkänslor som de kan ha kring sina praktiker. Så, nästa gång du VERKLIGEN vill poängtera att DU MINSANN INTE HÅLLER PÅ MED NÅGOT SÅDANT (ja eller bara förmedla att du inte vill göra just den rövgrejen med personen). Varför inte säga det så här:  |
RSS Feed
