Är porr bara problem?

Kameran zoomar in en nallebjörn i ett mörkt rum med långa skuggor, och närbilder på legobilar flimrar förbi till dystopisk och obehaglig musik. Du förstår direkt att något är galet och att det handlar om barn. Vad är galet? Istället för att leka med nallebjörnar eller legobilar har en pojke surfat sig in på riktigt allvarliga sidor.

”Jag heter Joseph, är 13 år och är före detta porrmissbrukare”.

​Ungefär så inleds ”Porrens drivkrafter”, eller ”Over18doc.com” som den ursprungligen heter, som SVT har tagit in. Med stämningsfull musik, anekdoter från "porrmissbrukare" och ex-porrskådespelare samt en forskare försöker filmen få dig som tittare att förstå hur förfärlig porr är för vårt samhälle och för oss individer. Filmen har som ambition att beskriva hur dagens porr (ett klick bort) ser ut och dess effekter på porrstjärnor och konsumenter.

Filmen har flera viktiga personliga berättelser och innehåll. Men den förlorar enligt mig på att inte vara opartisk, saklig och trovärdighet. Den har ett ickevetenskapligt förhållningssätt och flera bias. När du tittar på "Porrens drivkrafter" blandas konsumtion, beteende pga konsumtion, arbetsvillkor inom porrindustrier och just porrindustrier. Som tittare är du tillsagd på grund av vinklingen: porr är bara problem.

4 problem med "Porrens drivkrafter"

Under de senaste åren har det producerats flera antiporrdokumentärer, som blandar friskt mellan ickevetenskapliga påståenden och anekdoter. När dokumentären "Porrens drivkrafter" dök upp i mitt flöde, reagerade jag på det instinktivt. Det jag reagerade på är att den paketeras på SVT Play som en dokumentär som ska förklara porrens drivkrafter, men det tydliggörs inte att agendan är antiporr. Porrdebatten och porrforskningen är komplext och jag tror att det är svårt för en person som inte är insatt i porrforskningen eller antiporraktivismen att förstå vilka grepp som filmer som dessa tar. Därför bestämde jag mig för att djupanalysera denna film.

I filmen får vi följa 13-åriga Josephs kamp mot att titta på pornografi, och även företrädare för organisationer som själva har erfarit och nu kämpar mot ”porrmissbruk”, såsom ”Reboot Nation”, ”Fight the new drug”, ”Strength to fight”. Dessutom får  en välkänd antiporrforskare Gail Dines guida tittaren genom hela dokumentären till att förstå hur porr är skadligt för konsumenter och de som medverkar. Två ex-porrstjärnor får berätta deras väg från att vara unga och deprimerade till hur de kom in i porrbranschen och hur de nu ångrar sin medverkan. 

Filmen låtsas att ta in ”andra sidan” i porrdebatten genom att två män som själva medverkat och regisserat inom porrbranschen får uttala sig. Bland annat lyfter de fram att kvinnorna i porrindustrin gillar det och tjänar mer än män, och därför blir de inte utnyttjade. Männen får säga saker som ”ingen har dött av att se på porr”. Sekunden efteråt lyfter dokumentären fram en persons anekdot att killar mailar deras organisation att de har självmordstankar på grund av porr.  Andra sidan i porrdebatten om vad porrkonsumtion leder till beteenden är inte tyckare - utan forskning som faktiskt finns! Fenomenet FALSK BALANS återkommer på olika sätt: upplevelse versus vriden forskare, anekdoter möter fakta osv.

Porrimpotens
​
​Detta är ett fenomen som finns i dokumentären som går ut på att en person har tittat så mycket på porr att den har blivit avtrubbad - personen kan inte längre bli kåt eller få stånd utan porr. Det framställs som att det är forskningsbelagt, men det är det inte. För några år sedan skrev några några av oss sexologer en debattartikel om just detta. Läs här!

Antiporrforskning

​Den enda forskaren som får uttala sig i dokumentären är Gail Dines, som har ett porrkritiskt perspektiv, som dessutom har kritiserats för att inte ta in alla forskningsperspektiv. Men det är svårt att hävda att porrfoskning entydigt pekar åt ett håll inom porrfältet. Exempelvis visar forskning, som inte alls framkommer i denna dokumentärfilm, dessa saker:

- Porr påverkar inte varje individ på samma sätt
- De flesta kan skilja mellan fiktion/fantasi och verklighet
- Porr kan minska sexuell ångest och sexuella dysfunktioner
- Porr kan uppmuntra sexuella uttryck
- Porr kan leda till öppnare sinne för sex och sexualiteter
- Porr kan leda till bättre sexliv
- Porr kan leda till äckel
- Porrtittande kan leda till skam- och skuldkänslor
- Porrforskare använder olika metoder och olika mätverktyg = svårt att jämföra

Fulsex

Förutom att dokumentären slirar på sexologiska vetenskapen, vävs också moralistiska idéer om vad som är okej sex in. Analsex, att få utlösning i ansikte, trekanter är några av det som anses vara problematiskt, eller som det uttrycks av en som varit ”beroende av porr”: ”vi tror att det som visas i porren är normal sex”. Ex-porrmisbrukare i dokumentären avslutar exempelvis med att gestalta hur porren degenerat dessa men att det finns vägar att gå till en hälsosam sexualitet (tvåsam och vanilj, underförstått i dokumentären).

​Det existerar alltså idéer om vad som är en bra sexualitet, vad som är en farlig sexualitet baserat på hur samhället ser på sexualitet, promiskuitet, otrohet, okej sexuella praktiker och dåliga sexuella praktiker - där just dåliga sexuella praktiker framställs som moraliskt tvivelaktiga. Rimligtvis borde väl fokus vara på att sexuella handlingarna ska ske i samtycke - och inte exempelvis stämpla trekanter och analsex i sig som problematiska?

Porrberoende

Porrberoende och porrmissbruk berättas det ingående om i dokumentären - men vad som är ett porrberoende och missbruk är vagt. Det argumenteras liknande som antiporrörelsen/sajten "your brain on porn" trots att forskningen har kommit fram till att "your brain on porn - it's not addictive".

​Dokumentären fastslår att "när barn ser på porr är det som att få en morfinspruta i hjärnan". Men det framkommer inte att DSM V (psykiatrisk diagnosmanual) inte har accepterat sexmissbruk, porrberoende, porrmissbruk som en psykiatrisk diagnos. Det framkommer inte heller att den samlade forskningen har kommit fram till att porr inte är beroendeframkallande. Stephane B. Levine menar att anledningen till att sexmissbruk som fenomen inte kom med på grund av att "the limits off sexual normality are not clearly defined, the symptom patterns are not distinct, intense moral judgments are involved and the label may be a misnormer" (Levine, 2010, sidan 262). Jag har själv djupdykt i just idéerna och föreställningarna samt forskningen om sexmissbruk och porrberoende, och skrev min D-uppsats om detta. Läs mer här för djupdykning.

Men vad är bra med dokumentären då?

 Jag tycker dokumentären lyfter en hel del viktiga frågor (men som tyvärr inte håller som en saklig dokumentär på grund av problemen ovan). Men en del bra saker lyfts som vi behöver prata vidare om: 
- Porr ska inte vara barn och ungdomars utbildning. Det behövs sexualundervisning. 
- Porr ska inte vara vuxnas sexualutbildning - det behövs även här sexinformation!
- Hur ska porrskådisar som slutar med porr hantera det faktum att porren kommer forsätta spridas överallt?
- Porrindustrier behöver granskas - hur ser arbetsvillkoren ut?
- Vuxna måste prata med barn och ungdomar om porren. De kommer se på porr, och/eller komma över porr. En ungdom kommer behöva bolla.

Men dokumentärens viktiga poänger försvinner tyvärr på grund av deras hantering av forskning, anekdotisk bevisföring - och faktiskt - för att övertyga publiken tar den till känsloporr. Dessutom ställer jag mig frågande till att använda en såpass ung kille med synligt ansikte som ex-"porrmissbrukare" och som slagträ för att föra fram ståndpunkten att porr är problematisk.

Avslutningsvis vill jag citera Elza Dunkels i Pornografi som folkjävul: 

"Det är aldrig så enkelt som att porren är roten till det onda. När det skrivs böcker och debattartiklar som framställer porren som ingången till trafficking, våldtäktskultur, skruvad sexsyn hos unga, osv, är detta inget annat än ett fruktansvärt förenklande av en komplex situation".